Dela med sig:
10 Vanliga missuppfattningar om Europeiska unionen
Det är en av världens största grupperingar. Som en enda block har Europeiska unionen en befolkning som är större än Förenta staterna, ett landområde som dvärgar Indien och en ekonomi som skulle kunna ge ett jämnt globalt kraftverk Kina ett lopp för sin yuan.
Ändå för EU är det fortfarande någonting som de flesta människor i stort sett är okunniga om. Om du befinner dig utanför kontinenten och känner dig förbryllad varje gång uttrycker som "Eurozone", "Europeiska ekonomiska samarbetsområdet" och "Vad är det, är Efta?" Kastas runt, har du kommit till rätt plats.
10 Varje europeiskt land är medlem
Låt oss få det här ur vägen. Massor av journalister tycker om att använda "Europa" med "EU". För det mesta är det lätt att skriva, men det ger verkligen intrycket att de flesta eller till och med alla europeiska länder är en del av unionen.
Att kalla detta missvisande skulle vara en underdrift. Beroende på hur du räknar med Europa innehåller kontinenten någonstans mellan 42 och 48 länder. (Vissa räkningar inkluderar inte Ryssland, Turkiet, Armenien, Georgien, Azerbajdzjan och Vatikanstaten). Var noga med att gissa hur många är i EU?
Prova något över hälften. När Storbritannien lämnar i mars 2019 kommer EU att bestå av 27 länder. Det betyder att det finns 21 hela nationer som blir allvarligt utslagen när du antar att Bryssel talar för hela kontinenten.
Några av dessa länder är mer engagerade med blocket, lite mindre. Norge, Island och Lichtenstein är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EEA), vilket innebär att de följer Bryssel i vissa frågor men inte andra. Schweiz är mer borttagen. (EES plus Schweiz kallas EFTA.) I den andra änden av skalan har du någonstans som Vitryssland, som har ungefär lika mycket önskan att ansluta sig till EU som Texas gör.
9 Varje EU-land använder euron
(Och icke-EU-länder använder inte det)
En av de mest förvirrande sakerna om EU är hur det ibland ser ut som en spännande nation och ibland som en handelsblok. Euron är ett bra exempel på detta. EU: s officiella valuta, den är uppe vid sidan av dollar, pund och yen. Ändå använder inte alla EU-länder det. För att göra saker ännu mer förvirrande finns det många andra länder utanför EU som använder det också.
Totalt använder 19 EU-länder euron som sin officiella valuta, mot nio som inte (inklusive Storbritannien). Tillsammans är euroländerna kända som euroområdet, och de är de som ser på att freaking ut på högnivå möten varje gång Aten har en skuldkris. EU-regler innebär att du tekniskt måste ansluta sig till den gemensamma valutan, men länder från Polen till Tjeckien till Ungern har alla på ett effektivt sätt kallade euron en fruktansvärd idé och vägrade att gå med.
Det var konstigt att fyra länder utanför EU som inte var skyldiga att anta euron nu också använda den officiellt. Så Andorra, San Marino, Monaco och Vatikanstaten är fastnade med nackdelarna med euron men ingen säger vid bordet.
8 Det är den enda stora handelsblocket med fri rörelse
Det är en stor handelsblock med en yta större än Indien, och en befolkning som nästan är lika med USA. Grundades på 1970-talet, bröt den ner gränserna mellan grannländerna, med målet att skapa en värld av fri rörlighet och lika möjligheter.
Ja, vi pratar om Ekonomiska gemenskapen för västafrikanska stater (ECOWAS), en regional gruppering som är en av de största krafterna i hela Afrika. Består av länder från Nigeria till Togo till Senegal, det är den afrikanska EU. Liksom i EU är medlemmarna i ECOWAS fritt att bosätta sig i någon annan ECOWAS-nation utan några frågor.
Det här är värt att nämna, eftersom många felaktigt antar att EU: s fyra friheter (fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och arbetskraft) är unikt vänliga för invandring. ECOWAS är minst lika vänlig. Liksom EU tillåter det sina medborgare att röra sig fritt. Liksom EU tillåter de sina nya värdländer att deportera dem efter 90 dagar om de inte arbetar.
EU och ECOWAS är inte ensamma. Sydamerikas Mercosur-system ger även medborgare friheten att leva och arbeta i grannländerna.
7 Det är pro-migrant, pro-flykting
Flyktingar ska vara spärrade i gamla armébaracker, övervakas hela tiden och drabbas av ekonomiska påföljder om de inte integrerar sig i den lokala kulturen. Nej, det här är inte ett tal från Roy Moores misslyckade amerikanska senatlöpning. Det är en plattform som nyligen omfamnats av Heinz-Christian Strache, vice kanslern i Österrike. Redan har regeringen genomfört den ekonomiska sanktionsdelen.
Österrike är inte en grundande EU-medlem. Men det är en välmående västerländsk stat. Strache kommentarer visar att, långt ifrån att vara tillflyktsortet, är det ofta avbildat som EU innehåller en rad invandrare åsikter.
Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien, Nederländerna, Danmark och Bulgarien har alla invandrare i regeringen. Även i Bryssel kan anti-invandrarnas känsla råda. Ett avtal från mars 2016 att skicka flyktingar tillbaka från EU till Turkiet var så anti-flykting som Amnesty International kallade det skamligt.
Uppfattningen utomlands att EU är en invandrarhamn ligger i huvudsak ner till en kvinna. År 2015 kastade Angela Merkel öppna Tysklands dörrar till asylsökande. Över en miljon anlände. År 2017 straffade tyska väljare vederbörligen henne vid röstlådan.
6 Det finns mycket intern migration
Med tanke på att EU tillåter sina medborgare att leva och arbeta i andra medlemsstater med mycket få begränsningar, kanske du tror att många väljer att göra just det. En undersökning i Förenade kungariket, som genomfördes av valberedningen Ipos Mori, fann att briterna antog att över tio procent av landets befolkning föddes i ett annat EU-land.
Antalet berättar en helt annan historia.Enligt Pew Research bor idag cirka 20 miljoner EU-medborgare i en annan medlemsstat än den där de föddes. Om det fortfarande låter så mycket, borde du veta att det bara går ut till fyra procent av hela befolkningen.
Som jämförelse bor cirka 40 procent av amerikanerna i ett annat land än deras födelseland, och det är ett historiskt lågt antal. Även EU-länder med en oproportionerlig mängd invandring, som Storbritannien, har bara sex till sju procent av sin befolkning som är född någon annanstans i unionen.
För att vara rättvis är det inte lika spridda. Nästan fyra miljoner poler bor och arbetar utomlands i EU jämfört med 1,2 miljoner britter, en miljon franska och färre än 200 000 svenskar.
5 Det är alltid en kraft för gott
Eftersom EU: s bild utomlands är en progressiv, finns det gott om liberaler som tycker om det som en slags fristad. Medan EU verkligen är progressivt i vissa avseenden (dödsstraffet är exempelvis förbjudet), det är inte alltid kraften för gott som någon kan tänka sig. EU kan ibland vara rättvist ondskan.
Under de sista månaderna 2017 strålades chockerande bilder runt om i världen av en modern slavmarknad som drivs från ett invandrarläger i den libyska öknen. Även om även Europhiles otvivelaktigt överraskades verkar det troligen inte att alla i Bryssel var. I en fördömande decemberrapport hävdade Amnesty International att ledande EU-ledare sammanträffade direkt med libyska militer, så att invandrare skulle bli slaveri, torterade och till och med dödade, allt för att de inte skulle nå Europa. Amnesty tar nu ärendet till domstol.
Det finns andra exempel där ute. Bryssel har effektivt avstått från sin säkerhetsgarantisroll i Bosnien, vilket ökar hotet om ett annat etniskt krig. Det har misslyckats med att ge medel till ett oändligt grekland för att hantera invandrare som masserar på sina stränder. Säkerhetsservicefel menade att fruktansvärda terrorattacker inte stoppades.
4 Det är alltid en kraft för ondska
Eftersom vi lever i en polariserad värld finns det lika många människor där ute som tror att EUs vaguellt progressiva böjd gör det till ett ond imperium. Om så är fallet ledes den av en oväntat omtänksam Darth Vader. För alla sina brister har EU lyckats uppnå saker som utan tvekan gjort världen till en bättre plats.
Ta arresteringen av serbiska krigsförbrytare Radovan Karadzic och Ratko Mladic. Boschens slaktare och hans pal hade nyligen skickats ned på folkmordskostnader vid ICC. Den enda anledningen till att de kom dit är att EU dollade medlemskapets morot framför Serbien. Som ett resultat gick Serbien från ett pariastat för ett decennium sedan till en som nu förväntas bli full EU-medlem sen 2025.
Det har också varit andra framgångar. De enorma ekonomiska vinster som den tidigare kommunistiska östblokken har gjort sedan järnridån kom ner beror till stor del på en omfattande utvidgning av EU-medlemskapet 2003. Jämför bara Polens och Ukrainas ekonomier för att se fördelarna. Bryssel har också hjälpt till att bekämpa korruption i östblokken och har i stor utsträckning slutat återvändandet av europeiska diktaturer.
3 Det finns enbart för Tysklands fördel
Tyskland är överlägset EU: s viktigaste ekonomi. Med Storbritannien lämnar, kommer bara Frankrike verkligen nära. I synnerhet under Merkel har tyskarna haft ett stort inflytande i Bryssel. Men är hela projektet bara ett tyskt stygn? Inte riktigt.
För det första finns det ett galet antal kontroller på vad en enda nation kan tvinga hela blocket att göra. På samma sätt som Kalifornien eller Texas inte ensidigt kan besluta om politik i Washington, DC, måste Tyskland hantera alla andra medlemmar av EU-rådet. Om du vill rösta på de flesta saker krävs mer än hälften av medlemsländerna ombord. Röstning på riktigt stora saker, som att låta ett nytt land delta, kräver att varje enskild medlemsstat håller med om enighet. Berlin har lämnats fuming på sidan om EU-regler som slår ner på bilverkstad, för att ge bara ett nytt exempel.
Då finns pengarna. Tyskland pumpar galna mängder kontanter till EU, varav de flesta blir så visade till länder som Polen, Rumänien, Bulgarien och andra tidigare Eastern Bloc-stater. Visst, Tyskland utgör mer än detta för handelsvinster, men inte mer än andra EU-nettobidragsgivare.
2 Turkiet kan en dag bli med
En av de stora berättelserna som dominerade brittiska rubriker i uppkomsten av Brexit-omröstningen var oroen för att Turkiet snart skulle kunna ansluta sig till EU. Detta ledde till rädsla för turkiska invandrare som anländer på Storbritanniens kust och oro i andra EU-länder om ökat muslimskt medlemskap i unionen.
Dessa rädslor var i princip inte ogrundade. Trots att EU har börjat samtal med flera länder om att gå med, kommer de flesta aldrig vilja. Turkiet kan vara minst sannolikt att gå med alla.
En stor del av detta kommer tillbaka till det faktum att alla nuvarande EU-medlemmar måste komma överens om att låta ett nytt land gå med. Cypern är medlem i EU. Det är också delvis under turkisk ockupation, vilket innebär att Cypern förmodligen veto mot turkiska anslutningen. Inte att detta är annat än akademiskt. Ankara förklarade nyligen sin avsikt att avsluta Turkiets medlemskapsbud.
Att gå med i EU är en oerhört långdragen process som tar decennier. Kandidater måste komma överens om att genomföra EU-lagstiftning, bland annat på kontroversiella saker som homosexuella rättigheter, dödsstraffet och sluta korruption. För närvarande är det enda medlemskapsbud som rör sig framåt i alla fall Serbien och Montenegro.
1 EU-länder måste ha Bourgognepass
Gå på resor i Europa, och du kommer nog bli van vid att se en viss typ av pass. Bourgognepass är en EU-standard, och bytet till dem har länge varit en formalitet för att ansluta sig till unionen.
Nyckelordet i det ovanstående stycket är "formalitet". Medan EU föreslår att nya medlemmar använder burgunderpass är det inte ett krav. Kroatien utnyttjar till exempel det mörkblå passet Zagreb i efterföljande oberoende.
Det kan tyckas som en trivial fråga, men det blir hjärtat av varför missnöje finns i många delar av EU idag. En kombination av Bryssel som uppmuntrar människor från deras nationella identiteter, i kombination med lokala politiker som aldrig bryr sig att berätta för medborgarna, att små förändringar som detta inte är nödvändigt, är anledningen till att saker som Brexit hände.
För alla de osäkra saker som många tror på EU finns det en kritik som har mycket sanning: EU behöver förmodligen bli bättre att kommunicera med sina medborgare. Om det uppnår den här inte så enkla uppgiften kommer det sannolikt att avgöra framtiden för världens största handelsblock.
Morris är frilansskribent och nyutbildad lärare, som fortfarande naivt hoppas kunna göra skillnad i elevernas liv. Du kan skicka dina användbara och mindre än hjälpsamma kommentarer till hans e-post, eller besöka några av de andra webbplatser som oförklarligt hyr honom.